Ben och sparris

Nu har det hänt, i lördags hände det, jag hittade det mest otroligt smaskiga ben i skogen så ni kan inte ana. Jag hade inte bytt bort det mot nått. Fort gick det så hade jag ätit upp ett revben (matte sa att det var ett sånt). Någon trevlig typ hade haft picknick eller nått och glömt det godaste, vilken tur jag hade. Matte tyckte INTE det var tur, sen tyckte hon INTE om att jag fullständigt struntade i NEJ, USCH och FY. Sen när vi kom hem googlade hon och sen blev hon orolig. Då ringde hon till den matte  jag hade när jag var liten valp, tur att den matten finns.  Hon rekommenderade sparris. Inte vet jag vad det är, mest tyckte jag att det smakade skinka och ost.