Hade jag bara vetat!

Alltså, hade jag bara vetat vad som fanns i de här påsarna hade jag aldrig suttit still, inte ens en sekund. Ni kan inte ana vad det var.

Älgklövar, någonting så otroligt spännande och kanske gott också. Jag har ju en viss fäbless (alltså det ordet har jag aldrig sagt, matte hon hittar då bara på) för välsmakande saker man kan hitta i skogen. Den här fäblessen (hmm och suck) har ju gett mig smak för sparris också. När husse sitter och läser "Allt om mat" säger han alltid " Oh en rätt för Kuling" då är det nått med sparris och skinka eller så.

Gittan var också sugen på en älgklöv men vi var tvungna att nosa ordentligt för att hitta dom. Ibland funderar man på vad människor håller på med? Gömma dom i skogen när dom bara fanns där i påsarna. Ja, nått ska dom väl hålla sig sysselsatta med. Sen händer det värsta av allt. Våra mattar och hussar har fräckheten att ta dom av oss, och stoppa klövarna i påsarna igen. Alltså ....
Undrar om det finns någon hundombudsman man kan klaga hos?

Här är Gittan, delvis i varje fall med sin husse och  matte. Hon ska snart få börja nosa.

 

Och här finns hon men syns inte, tur att hennes matte kom med i alla fall.